Svensk ordbok 2009, webbversion
verb sköt skjutit, pres. skjuter
skjut·er●äv. fast sammansättn., seuppskjuta
förlägga (beslut, handling e.d.) till senare tidpunkt
tid.de fick skjuta upp avfärdenvi får skjuta upp sammanträdetskjuta upp ngt (TID)sedan 1413räfstetingsdom utfärdad av biskop och lagman i Linköping (Svenskt Diplomatarium)fornsv. skiuta up
Subst.:vbid1-319455uppskjutande,
vbid2-319455uppskjutning