Svensk ordbok 2009, webbversion

skjuta upp´ verb sköt skjutit, pres. skjuter skjut·er●äv. fast sammansättn., seuppskjuta förlägga (beslut, handling e.d.) till senare tid­punkt tid.de fick skjuta upp av­färdenvi får skjuta upp samman­trädetskjuta upp ngt (TID)sedan 1413räfstetingsdom utfärdad av biskop och lagman i Linköping (Svenskt Diplomatarium)fornsv. skiuta up Subst.:vbid1-319455uppskjutande, vbid2-319455uppskjutning